Hur kan man använda Parkinsons lag?

När vi arbetar med ett grupparbete eller en skrivuppgift kan vi ibland ha mycket tid på oss att slutföra det. Det kan vara veckor eller till och med månader. Om du skulle ha en sådan uppgift i dina studier, när skulle du själv börja med uppgiften och när hade du planerat att vara klar?

I många fall är svaret på den frågan att vi att lägga ner all den tillgängliga tiden på studieuppgiften som vi har för att slutföra den. Detta är även den princip som kallas för Parkinsons lag.

Vad är Parkinsons lag?

Parkinsons lag menar att en studieuppgift kommer ta så mycket tid som är tillgänglig för den att utföras. Säg att du har en skrivuppgift som behöver vara klar tills på fredag. Då kommer uppgiften att ta upp all tillgänglig tid som finns fram tills fredagen och du kommer vara klar då, och aldrig tidigare.

Anledningen till varför en uppgift tenderar att ta upp all tillgänglig tid kan antingen bero på prokrastinering eller att “uppgiften upplevs mer komplicerad desto längre tid vi spenderar på den”.

Prokrastinering är säkert något som du du upplevt tidigare. Det innebär att vi skjuter upp saker till framtiden, och det beror vanligtvis på dålig planering eller att vi har svårt att veta vart vi ska börja med en uppgift.

Men uppgifter kan också upplevas mer komplicerade desto mer tid vi spenderar på dem, och det var något som C. Northcote Parkinson i sin bok “Parkinson's Law and other Studies in Administration” året 1957. Han noterade att desto mer tid vi har på en uppgift, desto mer vikt lägger vi på detaljerna vilket gör att vi upplever att uppgifter är mer komplicerad än vad den egentligen är.

Allt detta är värdefull information och det är något som vi kan använda i våra studier för att kunna använda vår tid bättre.

Hur kan man använda Parkinsons lag?

Att ha Parkinsons lag i åtanke när du studerar kan vara användbart i flera situationer, för uppgifter tenderar ofta att expandera för att fylla den tiden som vi avsätter. Om vi exempelvis skulle avsätta en hel dag för att skriva en uppsats, skulle den uppsatsen ta hela dagen.

Om jag däremot hade haft något annat planerat den dagen såsom att träffa kompisar eller träna så skulle uppgiften fortfarande bli klar på den dagen, och detta är trots att jag hade haft mindre tid. Och jag misstänker dessutom att kvalitén på de två uppgifterna skulle vara ungefär densamma.

Detta innebär att genom att planera och avsätta ett fast tidsspann för varje uppgift kommer vi kunna använda tiden bättre. Många saker går att utföra mycket snabbare än vad vi själv tror och det behöver sällan vara någon större skillnad på resultatet. Många uppgifter som vi kan spenderar en hel förmiddag på hade ofta gått att utföra/göra under en timme eller mindre.

Om vi bryr oss om vår tid, eller om bara vi vill bli mer effektiva i våra studier så är Parkinsons lag något som vi bör ha i åtanke. För ofta spenderar vi tid på saker som hade kunnat gå otroligt mycket snabbare, vilket är synd eftersom det också innebär att vi väljer bort något annat.

Bonus tips! Genom att också sätta en tidig relativ deadline till en uppgift kan vi också få mer tid att läsa igenom vår uppgift vilket brukar öka den slutgiltiga kvalitén innan vi lämnar in skoluppgiften.